Finland III
Tredje gången i Finland
Finland III
Tredje helgen i juli hölls Europamästerskapet i offroadtrial, det så kallade Eurotrial, i Raisio i Finland.
När vi bestämde oss för att också delta i tävlingen behövde vi planera allt och förbereda bilen. Vi planerade avresan till måndag 7. 7. Resan lade vi upp så att vi på åtta dagar i lugn och ro skulle nå depån, som ligger 3 600 kilometer.
Avresan gick enligt plan och på kvällen, efter ungefär 640 kilometer, väntade vi i tyska Rostock på att få gå ombord. Med den första av tre färjorna tog vi oss till Sverige och fortsatte sedan norrut runt Bottniska viken till Finland. Efter en veckas körning på svenska och finska vägar och motorvägar kom vi fram till depån utan problem. Den låg, tillsammans med tävlingsområdet, ungefär fem minuters körväg från den lilla staden Raisio. Efter den långa resan välkomnade vi onsdagen som en ledig dag. Teamen började titta på konkurrenternas bilar, och det fanns också tid att utforska tävlingssektionerna, som arrangörerna fortfarande arbetade med.
Torsdag
Tävlingen började egentligen på torsdagen med teknisk besiktning, och vi var bland de första som körde dit. Avfärden från depån blev oväntat dramatisk: vi lyckades inte starta tävlingsbilen. Efter tio minuter löstes problemet genom att vi bytte ut strömbrytaren, som hade skadats av regnet i Tyskland, och vi fick bilen till besiktningen i tid.
Vid den tekniska besiktningen kontrollerar funktionärerna tävlingsbilarnas skick. Bilarna måste uppfylla de tekniska kraven och säkerhetsföreskrifterna för respektive klass. Vi klarade besiktningen utan anmärkningar. De två andra tjeckiska teamen behövde bara göra några mindre justeringar och klarade också besiktningen.
Fredag
Programmet fortsatte med ett testtrial där teamen fick prova hur deras specialbyggen fungerade på de lokala klipporna. På kvällen följde en kortege där teamen presenterades, och därefter hölls en högtidlig invigning med middag och konsert med ett lokalt band.
Före starten drog teamen lott om vilken av de tio sektionerna de skulle börja i på lördagen och söndagen. På så sätt fördelade arrangörerna nästan hundra team. Vi drog sektion nummer nio och hade stor respekt för port nummer tre: där väntade ett stort, sluttande stenblock med en uppkörning på en klippa.
Lördag
Tävlingen började klockan åtta på morgonen. Vi körde in i den första sektionen som den andra prototypen. Bilen fungerade perfekt på klipporna och vi hade som vanligt studerat banan noggrant. Vi klarade också uppkörningen genom den fruktade porten, och vår spider tog sig igenom den helt utan problem. En lyckad start.
Vi kunde sedan välja nästa sektioner utifrån var det gick att köra och var det inte var kö. Som vår andra valde vi sektion nummer tio. I den andra porten uppstod ett problem: framför oss välte den andra tjeckiska prototypen där och sektionen avbröts. Vi hade också problem med porten, men lyckades hålla oss på hjulen. Funktionären avbröt vår körning med motiveringen att tiden hade gått ut. Det missgynnade oss rejält, men vi kunde inte överklaga eftersom vårt tidtagarur hade fallit ur under ett av försöken att klara porten, så vi var tvungna att lita på funktionärens bedömning.
Vi klarade de följande sex krävande sektionerna riktigt bra, även om växellådan krånglade ibland. Vi kontrollerade allt vi kunde på den: kontakter, olja och stag. Det verkade som att den överhettades under de varma dagarna. Vi avslutade lördagens tävling och började fundera på vad vi skulle göra åt det på söndagen.
Söndag
Nästa dag skruvade arrangörerna upp svårighetsgraden lite. Några portar vändes och andra byggdes om i förberedda, borrade hål. Den första söndagssektionen gick återigen bra för oss. Sedan kom sektion tio och problemet i den tredje porten. Delvis på grund av problemen med växellådan tog vi oss inte igenom den.
Sedan ställde vi en batteridriven fläkt vid Romans fötter och kylde växellådan även under körning. I de följande sektionerna hoppade växeln ur ibland, men vi körde fantastiskt, lugnt och felfritt. Med bilen tog vi oss över otroliga klippor och stenblock ända fram till den sista porten. När vi körde uppför en lodrät vägg började bilen välta, och när vi försökte backa gick det inte att få i backen… Sedan följde en lång stund innan bilen lade sig på taket. Därmed var vår tävling över. Ingen skadades och bilen är oskadd.
Trots det tog vi oss återigen in bland de tio bästa europeiska ekipagen i den svåraste klassen, Prototyp. På kvällen, efter att resultaten hade räknats ihop, hölls den högtidliga prisutdelningen för de bästa teamen och tävlingen avslutades.
Vi packade ihop allt, lastade bilen och valde en genväg hem. En lång färjeresa till Stockholm väntade, och sedan körde vi 800 kilometer till nästa, något kortare färja, som tog oss till tyska Rostock. Därefter var det bara en liten bit hem. På tre veckor körde vi sammanlagt 5 000 kilometer och åkte med tre färjor.
Alla vill förstås placera sig så bra som möjligt, och vi gjorde också allt för att nå ett bättre resultat. Den här gången blev det ”bara” en tiondeplats, men vi gjorde inte bort oss och fick återigen bekräftat att vi håller jämna steg med de bästa i Europa.
Tack
Vi tackar våra familjer för det tålamod de har med oss. Vi tackar också våra sponsorer och samarbetspartner för deras stöd och för möjligheten att delta i en sådan tävling.
Tack, och vi hoppas att vi ses på någon av tävlingarna här hos oss i Bratronice eller på någon annan nationell tävling.
Pavel och Roman
I bilder.
Foton: 21